Tentaplugg…

…är vad jag borde ägna mig åt hela dagarna. Det går sådär. Att ha sommarlov är mycket mer lockande. Som tur är har ju alla andra här också tentaperiod, vilket underlättar pluggandet något. Hade jag varit hemma i Sverige hade det nog varit näst intill omöjligt att få någonting gjort. Idag har jag åtminstone lyckats göra relativt vettiga saker i kanske fem-sex timmar.

Förra veckan var jag hemma i Sverige, huvudsakligen i Läsarbo, och hade sommarlov. Det var väldigt skönt, och kändes välbehövligt, eftersom mitt sammanlagda sommarlov annars bara skulle ha utgjorts av cirka tio dagar i slutet av augusti. Efter en dryg vecka med badande, bärplockande, god mat och umgänge med Mattias och familjen är batterierna i alla fall betydligt mer laddade än innan, vilket borde innebära förbättrade chanser att klara den här tentaperioden. En tenta är förresten redan skriven: Regenerative Energietechnik, i måndags. Den brydde jag mig dock inte om att toktentaplugga till, eftersom betyget kändes rätt oviktigt, eftersom jag ändå inte har tänkt tillgodoräkna mig den kursen. Men det vore ju trevligt om jag har klarat den, eftersom det skulle ge mig en del av de högskolepoäng som CSN kräver. Jag vet ju inte än om jag klarar de andra tentorna…

Lite har jag dock även hunnit med att roa mig sedan jag kom tillbaka hit. I måndags kväll var jag till exempel med Markus, Ida, Chris och ett par till på Sausalitos, en mexikansk restaurang. Det var deras födelsedagspresent till mig att vi skulle gå dit ihop, och det var verkligen trevligt. Vi drack mycket goda cocktails (de hade verkligen alla sorter som finns, nästan) och åt god mexikansk mat. Just nu ska jag faktiskt också ut och äta, med Ida och ett par andra från hennes studenthem. Vet inte vad än, men det ska bli trevligt. Det är bra att ha något att se fram emot under försöken att plugga.

Hoppas ni alla har det bra där hemma, eller var ni nu är, och att ni inte regnar bort. (Hörde att det har regnat en massa i Sverige på sistone, men här är vädret faktiskt helt okej. Dock inte så fint att det stör pluggandet alltför mycket, som tur är.)

Intensiva dagar

Först av allt måste kanske sägas att det var väldigt synd att Tyskland förlorade semifinalen igår. Men men, man får väl hoppas på tredjeplatsen. Det är lite fascinerande att jag lyckas bry mig så mycket om ett fotbolls-VM, särskilt när Sverige inte ens är med, med tanke på att mitt fotbollsintresse normalt sett ligger obetydligt över nollnivån. Men min omgivning har i viss utsträckning lyckats entusiasmera mig genom att själv vara oerhört entusiastisk och intresserad. Dock fanns det även vissa perifera fördelar med att Tyskland förlorade matchen; framför allt att det var möjligt att sova på natten, eftersom majoriteten av Braunschweigs befolkning inte ägnade hela natten åt att åka runt runt i sina bilar och tuta.

Annars har jag plötsligt fått mer att göra än jag haft under hela min vistelse här. Främst beror det på att språkkurserna håller på att ta slut, så att man måste hålla en massa presentationer hela tiden. Idag höll jag exempelvis en presentation om Ecuador på min spanskakurs. Andra viktiga orsaker till den plötsliga arbetsbördan är att jag latat mig mer eller mindre hela terminen, och att jag var sjuk de senaste veckorna, förstås. Men det finns klara fördelar med att ha mycket att göra också. En är att jag äntligen får något gjort. En annan är att den allmänna adrenalinnivåhöjningen gör att jag förstår mer på föreläsningarna. Detta är ett fenomen som jag har iakttagit tidigare, men det upphör inte att förvåna mig. Idag till exempel hade jag en föreläsning mellan kvart i fem och kvart över sex, naturligtvis utan rast, i en 40-gradig föreläsningssal helt utan luft. Och detta efter att ha varit igång oavbrutet sedan klockan åtta imorse. Och så plötsligt förstår jag, fullständigt oväntat, en massa grundläggande saker om Leistungselektronik som jag tidigare helt hade missat. (Jag vet fortfarande inte vad Leistungselektronik heter på svenska. Någon annan som vet?)

I helgen ska jag dock ta lite ledigt, och åka och hälsa på Camilla och Wolfgang i Bad Honnef. Ska bli mycket trevligt att träffa dem igen. Och den 16:e åker jag hem till Sverige på semester en dryg vecka, innan jag återvänder till Braunschweig för att skriva alla tentor. Jag ser verkligen fram emot att få mig lite svensk sommar till livs.

Besök och hjärnhinneinflammation

Som ni kanske har märkt var det ett tag sedan jag skrev något på den här bloggen. Det beror till stor del på att jag har varit mer eller mindre däckad av hjärnhinneinflammation de senaste veckorna. Som tur var viral och inte bakteriell sådan, det vill säga jag hade inte fått den av någon fästing, och den var inte precis farlig. Mest ansträngande.

Amanda var här på besök helgen 11-13 juni. Vi hade mycket trevligt på alla sätt och vis och lekte med Chris och Kim och kompisar till dem. Dock började jag känna mig sjuk redan på lördagen, men försökte ignorera det efter bästa förmåga. När Amanda åkte på måndagen var jag trots mina försök att låtsas som ingenting dock ordentligt sjuk. Efter en veckas oförändrad feber, huvudvärk och nacksmärtor övertalades jag av mina medboende att uppsöka en läkare, och Katrin skjutsade mig. Vi blev, efter lite pappersarbete, skickade vidare till ett riktigt sjukhus, där de efter lite prover alltså fastställde att jag hade viral hjärnhinneinflammation. Visserligen kan man inte göra så mycket åt det, tydligen, men de ville att jag skulle ligga kvar för observation. Så där låg jag i en obekväm sjukhussäng (det underlättar inte precis när man redan har rejält ont i nacken…) och blev matad med paracetamol. Mina snälla medboende och kompisar kom dock dit och hälsade på mig, och i övrigt sov jag mycket. Efter tre nätter var jag gudskelov så pass mycket bättre att jag fick åka hem. Och sen har jag legat här och sovit istället…

På onsdagen kom Mattias och hälsade på, och stannade till i måndags. Från början hade vi tänkt ge oss ut och vandra i Harz, men det gick förstås inte när jag var så klen. Så vi stannade i Braunschweig, och Mattias tog hand om mig på alla sätt och vis. Det är en märklig erfarenhet att egentligen inte känna sig sjuk, men ändå vara så otroligt trött att man i princip kan sova en hel dag. På midsommardagen, tillika min födelsedag, firade vi dock lite svensk midsommar här hemma, tillsammans med Katrin, Gianna, Ida, Markus med flickvän Karo samt Julia Scharfenstein, som kom hit extra från Göttingen. Mycket trevligt.

Jag blir i alla fall stadigt bättre, även om det fortfarande är rätt tungt att koncentrera sig en hel föreläsning. Idag är första dagen sedan jag blev sjuk som jag inte har sovit något under dagen, och det känns som ett betydande framsteg.

Hoppas allt är bra med er alla!

Wien

Igår kväll återvände jag till Braunschweig efter en väldig massa tågåkande. Jag och Marion har nämligen varit i Wien över helgen och hälsat på Amelie. Och Wien ligger väldigt långt österut. Mycket längre än man förstår. Man skulle kunna tro att det är relativt nära München, men nejdå – från München Hauptbahnhof är det över fyra timmar kvar till Wien. Sammanlagt tog resan därmed över nio timmar, enkel resa. Det var visserligen bra, på sätt och vis. Jag lyckades läsa en hel del sidor om såväl strömriktare och andra energiomvandlingselement som asynkronmaskiner. Det är lättare att vara disciplinerad när det överhuvudtaget inte finns något annat att göra…

Det var hur som helst väldigt kul att träffa Marion och Amelie. Amelie hade jag dessutom inte sett på två år. Hon hade en ny lägenhet. Föga överraskande var den stor och fin med en balkong där man kunde äta frukost i det strålande sommarvädret.

Det känns som om vi hann med rätt mycket under den korta tid vi var där. Jag och Marion var på Naschmarkt, en marknad för frukt, grönsaker, nötter, kött, delikatesser av diverse slag och så vidare, medan Amelie var duktig och tentapluggade några timmar. Eftersom det var lördag fanns det även en loppmarknadsavdelning. Jag köpte en fin läderväska – en så kallad Jagdtasche, alltså jaktväska. Det medföljde till och med en extra remanordning att hänga de skjutna fasanerna i. Jag är faktiskt mycket nöjd med det köpet.

I övrigt beskådade vi diverse vackra och ståtliga byggnader. Wien är, som Marion uttryckte det, en väldigt pompös stad. Det är svårt att använda de stora palatsliknande byggnaderna som riktmärken, eftersom minst 50 procent av alla byggnader ser ut som palats (känns det som i alla fall).

Eftersom Amelie har en kompis som är någon form av konstmarknadsförare kunde hon ta med oss till konstpalatset Belvedere alldeles gratis. Där hade de bland annat en massa tavlor av Gustav Klimt, som tydligen var wienare. Även ”Der Kuss”, som enligt uppgift tillhör världens fem dyraste tavlor, hängde där på en vägg. Mycket vacker konst!

Dessutom hann vi med att äta löjligt stor wienerschnitzel, dricka öl med två kompisar till Amelie, äta arabisk söndagsfrukost på ett café samt gå på föreställning på spanska ridskolan på söndagsförmiddagen, innan tåget hem gick. Mycket imponerande att se samspelet mellan ryttarna och lipizzanerhingstarna, och kontrollen och balansen i allt de gjorde. Det kändes smått absurt att ”ridhuset” såg ut som en barockfestsal, med gigantiska kristallkronor i taket…

Eftersom familjen gav mig en kamera när de var här på besök har jag till och med lyckats ladda upp ett par bilder på oss, för omväxlings skull…

Amelie, jag och de löjligt stora wienerschnitzlarna

Marion och Amelie vid den arabiska söndagsfrukosten

Exkursionswoche

Förra veckan var det Exkursionswoche här i Braunschweig, vilket innebär att man kan anmäla sig till och delta i olika exkursioner (studiebesök), men i övrigt är ledig. Jag deltog inte i någon exkursion, men jag försökte vara duktig och plugga första halvan av veckan. Det är liksom så lätt att vara lat när man inte måste prestera något mer än passivt lyssnande på föreläsningar… Men nu har jag i alla fall lyckats gå igenom en del kompendier, och jag har till och med räknat lite på vissa elgrejer.

På onsdagen var jag till Hamburg med några andra Erasmusstudenter: Mustafa från Turkiet och Karolis, Domantas och Mantas från Litauen. Vi kom iväg lite väl sent, så det blev rätt mycket tågtid per tillbringad tid i Hamburg. Men men, det var trevligt ändå. Och tågresan är ändå gratis med terminsbiljetten…

Som vanligt är det chockerande hur förstört allt blev under kriget. Hamburg var tydligen en av de värst drabbade städerna i Tyskland. Vi var upp i ett utbränt kyrktorn, där de hade en sorts liten utställning där man såg hur utsikten åt olika håll från tornet hade varit precis efter kriget. Allt som inte var grus var utbrända husskelett, kvarter efter kvarter. Tydligen hade de allierade, i strid med allt vad folk- och krigsrätt heter, en demoraliseringsoperation: Under ett par dagar bombade de systematiskt massor av bostadskvarter, för att befolkningen skulle tappa modet. De hus som inte träffades direkt slukades av eldstormen, och naturligtvis dog väldiga mängder civila. På sätt och vis är det väl ett gott tecken att jag inte slutar bli upprörd, i alla fall…

På torsdagen flög jag till Sverige. Förutom att umgås med Mattias hann jag med såväl en trevlig kväll på Upplands med vänner, som den eminenta sambandscentralen Jenny hade dragit ihop, som släktkalas med anledning av Berners och Leos nära förestående födelsedagar. Mycket trevligt att träffa alla! Och jag är glad att jag i alla fall fick en liten dos av den svenska försommaren. På lördagskvällen släpade jag ut Mattias på en lång promenad, för att lukta på syrener och inandas lite sommarnatt.

Nu är jag dock tillbaka i vardagen, och det är inte så illa det heller. Och nästa helg ska jag ner till Wien. Jag och Marion ska hälsa på Amelie, som pluggar där. Det ser jag verkligen fram emot! Det blir första gången sedan Ecuador som vi ses alla tre samtidigt.

Familjebesök och friidrott

Förra helgen, det vill säga torsdag kväll till söndag morgon, fick jag besök av familjen. Mycket trevligt, även om vädret verkligen var under all kritik. Jag vet inte riktigt vem jag ska skylla det på, men jag antar att det var pappa som inte hade beställt sommarväder… Men som det nu var hade vi i alla fall mycket tid till att äta god mat på trevliga restauranger, som jag nog inte skulle ha kostat på mig själv. Dessutom var vi och hälsade på Rolf med familj i Dögerode (igen) och svängde förbi Goslar på hemvägen. För alla som inte har besökt Goslar kan jag berätta att det är en mycket fin och medeltida stad med nästan uteslutande korsvirkeshus i innerstaden.

I övrigt har veckan förflutit ungefär som vanligt, utom att jag äntligen lyckades pallra mig iväg till Chris friidrottsträning i tisdags. Jag har länge tänkt att jag borde ägna mig åt någon ny sport, med tanke på att det här universitetet har ett väldigt brett utbud av gratis eller starkt subventionerade idrottsliga aktiviteter, som man borde utnyttja. Dock har det inte blivit av tidigare. Men som sagt, i tisdags tog jag tag i det. Och det var faktiskt riktigt kul. Förutom en hel del frisbeespelande som uppvärmning och avslutning ägnade vi oss åt lite hopp- och skuttövningar (koordination) och löpning på riktiga banor inne i stadion. Jag blev mycket utmattad, och har haft träningsvärk i benfästena och ovanpå revbenen (?) sedan dess. Men nivån verkar bra. Alla är inte tokseriösa, men det finns en hel del riktigt duktigt folk också. Jag ska försöka fortsätta med träningen, i alla fall.

Här har sommaren äntligen kommit tillbaka, och jag har suttit i solen i parken. Hoppas ni också har det fint!

Göttingen, bland annat

I fredags tog jag och Ida oss till Göttingen (gratis med semesterticket). Där var vi nämligen bjudna på WG-husfest hos Kim, som bor och pluggar i Göttingen. Vi inledde dock dagen med att inkvartera oss hos Julia Scharfenstein, som bor i ett mycket trevligt WG, där vi snällt nog fick övernatta. Efter att ha umgåtts, lagat mat och ätit med Julia tog vi oss till festen. Temat var Noaks ark, så hela huset, som bara utgjordes av WGs, som anordnade festen gemensamt, var fullt av djur. Många hade verkligen lagt ned imponerande mycket jobb och kreativitet på sina dräkter. Jag och Ida tillhörde väl inte precis de mest ambitiösa vad gäller utklädnad. Det är liksom lite svårt när man har så lite kläder med sig… Men ganska fina var vi ändå: räv respektive flamingo.

Vi, och många instruerande och hjälpsamma tyska killar, ägnade mycket tid åt att lära oss öppna öl utan öppnare. Det är nämligen något som alla tyskar utan undantag verkar kunna, och dessutom praktiserar de det oavbrutet, istället för att helt enkelt sträcka sig efter en öppnare… Och jag har faktiskt lärt mig! I alla fall funkar det oftast. Ida påbörjade ett fotoprojekt med syfte att dokumentera alla 0lika metoder och tillhyggen som används vid ölöppning. Annan ölflaska, bestick, tändare, euromynt etc.

Hur som helst var det en mycket bra fest. Det fanns till och med ett dansgolv med bästa dansmusiken hittills i det här landet (det rekordet var visserligen inte så svårt att slå), som dock snabbt blev väldigt överfullt, då fler och fler djur fortsatte att strömma in. Efter att vi hade gått hem var tydligen polisen där och tyckte att det var för högljutt. På frågan vem som egentligen bodde i huset fick de svar i stil med ”Öh….hm… en noshörning… och ehm…. en zebra…. och…”. Men jag tror de var ganska snälla och förstående.

På lördagen, efter att ha ätit en lång och lyxig frukost med Julia, åkte jag och hälsade på Rolf Grundmann med familj i Dögerode. Dögerode är en väldigt liten by, som ligger mellan Göttingen och Braunschweig, i ett väldigt fint landskap med bokskogsbeklädda kullar och åkeromgivna småbyar däremellan. Tydligen finns det mycket medeltida lämningar i trakten. Bland annat hade man upptäckt ett romerskt slagfält alldeles i närheten av byn för ett par år sedan. Hur som helst väldigt skönt att komma ut på landet lite som omväxling. Jag gick lite i skogen med Anne (Rolfs dotter), och försökte lära mig växter på tyska, vilket jag har som ständigt projekt.

För övrigt hann jag med att lyssna på ett föredrag, eller snarare en högläsning med diskussion med Navid Kermani, som tydligen är en känd författare, debattör och orientalist här i Tyskland, tillsammans med Anne. Intressant och givande, men emellanåt något abstrakt i förhållande till mina tyskakunskaper. På söndagen åkte jag på utflykt med Rolf, Ursel (Rolfs fru) och Anne. Bland annat var vi i Duderstadt, en liten stad med väldigt många fina och rikt utsmyckade korsvirkeshus. Det är som vanligt fördelen med småstäder: ingen hade något intresse av att bomba sönder dem under kriget.

Veckan hittills har fyllts av en hel del studerande, men från och med imorgon är jag ledig, och ser fram emot besök av familjen, som enligt planen ska dyka upp framåt kvällen, och stanna till söndag. Jag hoppas fler av er tänker komma och hälsa på mig framöver!

För- och nackdelar

Som vi alla vet har Tyskland ett mycket brett utbud av god och billig öl. Men även utöver detta välkända faktum har jag identifierat en del fördelar med att bo här, såväl som ett par nackdelar.

+ Brödet här är i genomsnitt väldigt mycket bättre än i Sverige.

+ De har grumlig äppeljuice, som jag verkligen älskar. Filtrerad äppeljuice borde inte få heta äppeljuice ens, om man jämför den med den grumliga.

+ De verkar gilla studenter i den här staden. Bland annat kan jag med min semesterticket åka gratis med alla bussar i Braunschweig, samt med alla regionaltåg i Niedersachsen! Det innebär att jag kan ta mig till Hannover, Bremen, Hamburg, Göttingen och en massa andra ställen utan att behöva betala ett öre.

– Alla människor envisas med att oavbrutet dricka flaskvatten, helt i onödan. Ganska irriterande när man tänker på vilket resursslöseri det är.

– Folk förstår inte att använda osthyvlar. Istället köper de oftast halvcentimetertjocka färdiga ostskivor i löjliga förpackningar. Men jag lyckades faktiskt hitta en osthyvel till rimligt pris på Real Markt härom dagen. Hurra!

– Det här universitetet verkar ligga lite efter Uppsala Universitet på datoriseringsfronten. De har överhuvudtaget inget enhetligt system, i stil med studentportalen, utan man måste ständigt genomföra arkeologiska utgrävningar på diverse institutionshemsidor för att få tag på olika kursinformationsfragment. (Dessutom har min webbläsare bestämt sig för att krascha varje gång jag försöker hitta något på hemsidan för Regenerative Energietechnik…)

Mitt sammanlagda intryck av Braunschweig är hur som helst mycket positivt, inte minst för att folk här är otroligt trevliga, hjälpsamma och öppna för nya människor.

Studierna

Nu har de flesta kurserna börjat komma igång på allvar, så jag har kunnat bilda mig en ungefärlig bild av vad de handlar om. Återigen har jag konstaterat att det inte är alldeles lätt, det där med el… Jag läser fem tekniska kurser och fyra språkkurser, varav två tyskakurser och två spanskakurser. Det låter rätt mycket, men alla kurser här är så små (oftast fyra hp, utom språkkurserna, som är på två hp), så jag är så illa tvungen för att få ihop tillräckligt med poäng. Dessutom är de flesta kurserna bara en gång i veckan, och går till största delen ut på att passivt lyssna på föreläsningar, vilket innebär att jag verkligen måste öva mig på att vara disciplinerad… Annars är det väldigt lätt att bara gå på föreläsningarna, och sen vara ute i solen resten av dagen.

Grundlagen der elektrischen Energietechnik är en grundkurs, som till stor del handlar om saker jag redan kan, eller i alla fall borde kunna, från bland annat elkrafttekniken. Men en hel del nytt dyker det upp också, och dessutom ansåg jag att jag behövde lite repetition. Professorn är dessutom en bra och sympatisk föreläsare.

Elektrische Energieumwandlung handlar om dioder, transistorer, tyristorer osv, hur de byggs ihop till olika elektroniska komponenter, och när och varför dessa komponenter används. Jag förstår för tillfället inte särskilt mycket alls, men det känns som något som det skulle vara bra att kunna, så planen är att jag ska förstå det så småningom.

Regelung in der elektrischen Energieversorgung handlar helt enkelt om reglering av elnätet, och är en fruktansvärt svår och fruktansvärt intressant kurs. Tyvärr saknar jag en hel del förkunskaper på elsidan, men de kanske kommer under terminens gång, genom de två ovan nämnda kurserna. Det är lite smått frustrerande att försöka lära sig grunderna och fördjupningen samtidigt… Men en utmaning är det ju alltid!

Regenerative Energietechnik och Innovative Energiesysteme handlar båda till stor del om förnybar energi: den förstnämnda på elproduktions- och tekniknivå, och den sistnämnda mer på övergripande systemnivå. Båda kurserna innehåller mycket jag har hört förut, men de är ändå intressanta, inte minst för att perspektivet här är ett annat – Tyskland är ju mycket beroende av kolkraft, och samtidigt väldigt anti-kärnkraft. Alltså är övergången till ett mer miljövänligt elproduktions- och distributionssystem en betydligt större utmaning här än i Sverige, känns det som…

Hoppas ni alla får en rolig/trevlig/fin Valborgshelg. Jag är lite avundsjuk. Jag tror inte att firandet här går upp mot Valborg i Uppsala. Men jag har inga förväntningar heller, egentligen. Och vädret ska i alla fall bli fint. Det har det förresten varit mest hela tiden på sistone. Igår satt vi utomhus och drack weissbier i kvällssolen fram till klockan åtta eller så, utan att det blev det minsta kallt. Lyx!

Årets första grillning

Det är verkligen fascinerande enkelt att lära känna nytt folk när man är utomlands. Det är liksom fullständigt legitimt att börja prata med vem som helst om vad som helst bara för att man är utlänning. Hemskt praktiskt. I förrgår var vi ute, jag, Ida (en tjej från Finland som jag har lärt känna) och Markus (min fadder), och träffade på en bekant till Markus på en pub, varpå vi alla genast blev inbjudna på sushi till hans WG dagen därpå, det vill säga igår. Det var mycket trevligt och gott. Chris, som han heter, och hans flickvän Kim är mycket lätta att umgås med. Dessutom bodde det en ecuadorian, Rodrigo, i WGt, som  var chef för sushilagandet. Allt eftersom dök det upp en hop folk, och det hela utvecklade sig till en mer renodlad fest.

Ganska snart blev vi även erbjudna att hänga med på grillning idag, vilket vi också gjorde, det vill säga jag och Ida. Vi hade riktigt sommarväder, och man kunde sitta i bara linne fram till halv sju eller så utan att frysa det minsta. Vi var i en park som heter Gausspark (för dem som inte vet det kommer Gauss från Braunschweig) i närheten av där jag bor. Varmt och skönt, träd som börjar bli riktigt gröna, glada människor och Oker (floden) som flöt förbi i bakgrunden. Tillvaron var på det hela taget mycket behaglig.

Dock har jag överlag sovit på tok för lite de senaste dagarna, så jag avböjde erbjudandet att följa med hem till Chris och Rodrigo och dricka cocktails ikväll igen, och tänkte istället gå och lägga mig tidigt. Jag är ju egentligen inget nattdjur…

Hoppas allt är som det ska hemma i Sverige, och att våren har kommit till er också.